SaraS tankar

Igår fick min älskade kisse till sist sluta sina dagar.
Hon fick stillsamt somna in i mattes & husses famn.

Duktiga, fina, älskade lilla gumman som levt på övertid så länge och varit så duktig med alla sina mediciner och veterinärbesök. Nu hade det satt sig i njurarna också och det fanns helt enkelt inte något mer att göra. Michel ringde mig på jobbet och berättade, redan innan jag svarade jag så visste jag på något sätt vad som väntade. Jag ville bara inte inse det. Jag slutade tidigare och åkte till Finpång och veterinären och mötte upp Michel och Myrra. Hon låg så fint i hans famn när jag kom dit. Vi fick gå in i ett rum och gosa och kela med henne först. Det var hemskt att veta att det var sista gången som man fick hålla henne i sin famn och känna hennes lilla mjuka kropp. Som alltid så skötte hon sig exemplariskt in i det sista, så följsam, så duktig, inga problem alls. Som alltid med den katten.

Saknaden och tomheten är enorm.
Så liten i kroppen men med en sådan otroligt stark personlighet.


Vila i frid nu älskade älskade Myrra. ♥
Vi saknar dig så otroligt mycket.